Häromdagen när jag låg på rygg på golvet satte sig sonen på min mage, strök lite lätt med händerna över tröjan och frågade -Mamma, vaj e bjösten?

(högst befogad fråga då den senaste sonen ammade upp sig från 3kg till 11 på ett halvår -ja vad ska man annars skylla på?)

Inte för att jag har något som helst av intresse att dela med mig av;) Men jag såg att jag har besökare? Jag? JAG?? Jag bloggar inte ens, men folk besöker min blogg?

Då måste man ju bjuda till lite liksom. Och därför sitter jag här då.. Men nu är det bara 4 salta grodor kvar i skålen (och typ 40 blåsor i gommen) så jag blir inte långrandig jag lovar!

Förresten jag kanske gick ut lite hårt med det där att jag tränade så mkt och hängde på funbeat istället för här *håller urskuldande upp händerna* Jag ligger sist (av 15) på min personliga topplista. Således måste jag ju ha lite tid över igen. Förklarar alltså varför jag är här och gästspelar, men som sagt jag skulle bara titta in och säga hej, nu är det dags att gå och lägga sig:)

Jo det är sant. Snowflakes tid i bloggrymden har nått sitt slut. Efter en makalös uppvisning, ett infernaliskt bloggande och en iver av sällan skådat slag *s*

Ty Snowflake har hittat en ny värld. På funbeat.

För numer är snowflake fast i träningsträsket och har bara inte tid med blogg för all denna träning. Menar verkligen all denna träning. Det ihärdiga bloggandet har ersatts av lika intensivt tränande. Detta säger väl allt -då kan man inte hinna med att blogga också.

Men vem vet? Kanske kanske kommer snowflake tillbaka nån gång i framtiden. Som ett ess i leken, ett kort i rockärmen eller en joker i hatten. Eller hur man nu säger.

Farväl, farväl

Bakgrund: varken mamman eller pappan i det här huset tycker om matlagning i dess allra enklaste form, dvs den-man-måste-göra-varje-dag-matlagningen. Men så en dag åkte mamman och pappan till stan med barnen (bara en sån sak!) och handlade lite nya lyxiga grytor, kastruller och gratängformar.

Mamman överraskar alla och inte minst sig själv genom att säga pax för att laga maten! Nä riktigt så sa jag inte, men iallafall "jag kan laga maten, jag tinar köttfärs, jag improviserar med annorlunda kryddor (jo i det här huset är de det), jag slänger i soltorkade tomater och här står en burk fetaost -i med den" allt sagt i en ytterst hurtig och positiv ton.

Inget konstigt kanske, men för den som har ätit min mat så är det ett helt mirakel hehe.

Tydligen kan man väcka matlagningslusten i den mest uttråkade tvåbarnsfamiljenbara genom att köpa lite ny utrustning -bara det är tillräckligt dyrt:)

kan inte sätta fingret på det dock.

Men man går med, tränar en gång eller ett par och sen ska man vara så taggad, så taggad. Men nåt händer under resans gång. Motivationen försvinner, godissuget tilltar och humöret dalar. Detta kan ju bara tillskrivas funbeat, eller hur? För jag älskar ju att träna, jag äter inte godis och har alltid en ängels tålamod egentligen.

Den där avklippta gardinen från förra veckan, den passar utmärkt i det lilla köksfönstret!

Vilken tur att den är så snyggt upplagd och fållad :)

En annan dag: Köpte lampa på IKEA. Tände hemma en gång. Nästa gång var den trasig.

Idag: Åkte tillbaka till IKEA. Står i kö (lååååång förstås) för att reklamera trasig lampa. NÄHÄ? Glömt kvittot (okej knappast IKEAs fel kanske) Går ut igen och slänger in trasig lampa i bilen. Tillbaka in i affären för jag får ju köpa en ny lampa iallafall.

I kassan kommer jag på att jag har allt utom lampan jag åkte dit för. Tillbaka till lampavdelningen, på vägen ringer mamma, småpratar lite, hittar en julklapp! tillbaka till kassan.

Men nej! Har fortfarande inte den dumma lampan. Suck tillbaka till lampavdelningen igen. (Vid det här laget har Lilleman vänt upp och ner på vällingflaskan och sitter blöt i vagnen)

Betalar -kommer tom ihåg att använda tillgodokortet- byter kläder på B och åker hem.

Nån som tror att lampan funkar?

*piiiip piiip piiiip-IKEA*

hjälpte mig med gardinen:) Hon lagade den helt enkelt, fantastiskt!

 *glad*